Oivvios arkiv

texter från 1992 och framåt

Ur arkivet, med anledning av SR:s famlande

Nu snackas det ”mångfald” inom Public Service. Igen. Sakta sakta vaknar tanken att Public Service-systemets legitimitet är beroende av att man faktiskt servar ”the public” och inte bara den tunna skärva som speglar redaktionerna.

Här är några texter som jag skrev om det här frågefältet för länge sedan.  När jag fortfarande orkade tjafsa med folk som aldrig levt något annat än den här avkroken och ändå tror sig vara helt universella. Dessvärre är texterna fortfarande alldeles relevanta. Tack till Lawen, Nathan och alla andra som orkar fortsätta tjafsa.

Mångfald – igen, DN 2005

Mehdi Jonsson, SR 2004

Invandrare fortfarande ”dom”, DN 2003

För en ny journalistisk strategi,
Mörk magi i vita medier 1998

”Luften i ­debatten är unken och instängd” 2014

Idag är det ett år sedan ”Luften i ­debatten är unken och instängd” publicerades. Med anledning av det kommer här en dagsfärsk uppdatering av min autogenererade bildkommentar från förrra året. Inget manuellt urval av bilder har gjorts. Koden finns fortfarande på github.

"Luften i debatten är unken och instängd" 2014

An interview with Amiri Baraka

Amiri Baraka in his home in Newark, NJ

As  part of my research for a book project on Allen Polite I did an interview with Amiri Baraka in his home on February 23 2009. Polite and Baraka first met in highschool i Newark, NJ. Later, as young adults, they both moved to NYC, pursuing careers as writers. This unedited interview is about 2 hours and 20 minutes long.

”Luften i debatten är unken och instängd”

luften i debatten är unken och instängd

Bilden ovan är ett automatiskt genererat collage av liggande bylinebilder från www.dn.se.  Inget manuellt urval av bilder har gjorts. Nedladdningarna gjordes den 22 september 2013. Programmet som skapar collaget finns tillgängligt på github.

The Third Ward

När min pappa var liten fanns det ett gäng han ville vara med i. Fastbuden på ett bord skulle man låta de andra hälla kokande olja på ens nakna bröst. Trodde man. Egentligen hällde de iskallt vatten. Sen fanns det ett annat slags gäng också, ett riktigt gäng kanske man kan säga,  om man med gäng menar en grupp som släppt samhällskontraktet. First man down. Med ett enda slag skulle man sänka den förste man som råkade komma gående nerför gatan. Detta i The Third Ward (eller Central Ward), ett svart/judiskt  bostadsområde i Newark, New Jersey på 1930-talet.

Test: Är skämtet roligt eller är du bara full med skit?

Här är ett enkelt test som du kan göra nästa gång du har kokat upp komiskt kanonmaterial om svarta som du inte vill att världen skall gå miste om. Testa det på dina polare! Låt säga att du testar det på tio vita polare som tycker att det är hur jävla kul som helst. De har inte garvat så mycket sen de hörde sketchen med ”jag vara er nya svenskläraret – ormet kryper”. Sedan testar du det på tio svarta polare och de tycker att det är – inte så jättekul. Då kan du lugnt ta det som en fingervisning om att du är full med skit.

Men, men, Oivvio, säger du kanske då ”jag har ju inga tio svarta polare att testa mitt magiska material på. Hur skall jag göra? Skall jag undanhålla världen mitt komiska geni? Är inte det censur då? Leder inte det till västerlandets undergång då?”. Du  kan inte skrapa ihop tio svarta polare men du har ett okuvligt behov att skämta om svarta människor? Ta det som en fingervisning om att du är full med skit. ”Men, men, Oivvio. Kan det inte bara vara så att svarta människor inte har någon humor? Att det bara är vita människor som har humor? Skulle det inte kunna vara så?” Ta det resonemanget som en fingervisning, ända upp till armbågen, om att du är full med skit.

Funkar bra med skämt om homogays, muslimer, judar, osv.

Är Lilla Hjärtat en Pickaninny?

Margareta Rönnberg, som skrev en debattartikel till Lilla Hjärtats försvar i höstas, har nu kommit med en bok där hon utvecklar sina tankar.

Den innehåller en hel del märkligheter. En sak som jag fäst mig vid är hennes påstående att Lilla Hjärtat inte utgör en återupprepning av historiska stereotyper. Enligt Rönnberg är alla likheter mellan Lilla Hjärtat och historiska stereotyper rentav ”obefintliga”. Hon påpekar också att Stina Wirsén själv säger att hennes inspiration för Lilla Hjärtat kommer från icke västerländska bildtraditioner. Klart är att  Rönnberg, Wirsén och jag ser väldigt olika saker i Lilla Hjärtat. Frågan är hur människor i allmänhet uppfattar bilden? För att ta reda på det körde jag en undersökning på crowd sourcing-platformen Amazon Mechanical Turk. Jag bad deltagarna att titta på tre biler:

A) En pickaninny-bild från 1930-talet

B) Lilla Hjärtat

C) En sydafrikansk brosch som Stina Wirsén fotograferat och som används som illustration till den artikel i Dagens Nyheter där hon redogör för sina inspirationskällor.

Jag bad sedan deltagarna att välja ett av svarsalternativen: ”A och B är mest lika” eller ”B och C är mest lika”. 86.4% procent eller 432 personer av 500 tillfrågade angav att de tyckte att A och B är mest lika och 13.6% procent  eller 68 personer av 500 tillfrågade angav att de tyckte att B och C är mest lika.

hit_screenshot

Undersökningsresultaten som CSV-fil för import till kalkylprogram.

Video från CPAM 29 november 2012

I höstas var jag på besök hos Café Pan-Africa Malmö och föreläste. Första halvan pratade jag utfrån min bok White like me och andra halvan ägnade jag åt att redogöra för debatten om rasistiska stereotyper i barnkulturen, en debatt som då fortfarande var i full gång.

Filmarna Othman Karmin och Malin Holgersson Karim var där och gjorde en videoupptagning som kanske kommer att användas i ett dokumentärprojekt som de ligger i startgroparna med. Eftersom de anlände lite efter starten finns inte video från hela första delen av föreläsningen där jag pratar om White like me, däremot finns video från hela delen som handlar om höstens debatt och det är den jag publicerar här.

 

 

Ljudupptagning av det efterföljande publiksamtalet.

Hur korven blir till.

Igår blev jag uppringd av DNs reporter Fredrik Söderling. Han hade hittat ett upprop mot rasistisk barnkultur på nätet, trodde att det var jag som låg bakom det och ville därför prata med mig om det. Jag förklarade ganska ingående att jag inte skrivit uppropet, inte distribuerat det och inte tagit initiativ till det.

Jag förklarade att uppropet kommer från John Jennings, som forskar och undervisar om Visuell kommunikation på ett amerikanskt universitet. Jag förklarade också att jag uppmärksammat John Jennings (och andra svarta amerikaner) på Lilla Hjärtat men att jag inte var ansvarig för saker som de sedan gjorde med informationen.

Initiativet till John Jennings upprop mot spridandet av rasistisk barnkultur är helt och hållet hans eget. I arbetsprocessen skickade han mig ett utkast, men den färdiga versionen hade jag inte ens tillgång till när Fredrik Söderling ringde mig igår. Jag tycker att uppropet är mycket bra och har inga problem med att förknippas med det, men det är alltså inte jag som står bakom det.

Idag ringde jag upp Fredrik Söderling och frågade hur han, efter det samtal vi hade igår, kunde skriva att jag tagit initiativ till uppropet. Sammanfattningsvis svarar han att jag ägnar mig åt hårklyverier. För den som är nördigt intresserad av journalistiska arbetsprocesser finns hela vårt samtal från idag här nedantill. Dessvärre spelade jag inte in gårdagens samtal.

Adiam Tedros "Bekännelseaktens otillräcklighet" från Slut #2

Med anledning av diskussionen under hashtaggen #minrasism som rulllar på Twitter idag skulle jag vilja uppmana folk att läsa Adiam Tedros text i Tidskriften Slut #2. Texten finns tyvärr inte tillgänglig online  så jag lägger upp en scannad version här som jpg och pdf.

Texten som PDF